Ni vet det där... När man bara vill att livet ska ta slut? Att bara gå sin väg (rymma) och skita i sin gamla liv? Det känns inte som om dem ens bryr sig om dig.. Hur snabbt dem kan glömma dig och era minnen tillsammans. Men varför mår vi illa, får dem aldrig skuldkänslor när dem ser dig ledsen av vad dem gör. Dem får såklart inte skuldkänslor lite kanske men inget mer. Dem har vänner runt om sig som skiter i fullständigt vad hon har gjort dig. Borde dem inte straffa det på ett mindre sätt. Dem kan säga att man längre inte vill umgås men att dem ignonerar än blir man bara mer ledsen. Dem kan längre inte se på dig, du vet varken om det är för att dem vill undvika dig eller om det är skuldkänslorna som pressar dem. Men hjärtat, skiti dem. Du vet att en dag i ditt vackra liv ska dem vända sig till DIG och bara le och försöka passa in och ha det som dem "gamla-tiderna". Om hon menar FÖRLÅT ska du låta henne bli en person i ditt liv igen men om hon bara är rastlös och inte vet vem hon ska till eftersom hon är osams med dem andra vännerna hon har. Låt henne vara med dig och dina nya vänner men låt henne inte få för mycket uppmärksamhet var så mycket vänlig som hon förtjänar. Du är starkare än vad du tror. Det är en stor problem i dagens samhälle... Vi vågar inte såra, så vi låter dem trampa oss helt. 

Ni kan alltid skriva frågor om era problem i frågerutan, om det är absolut är en akut men pinsamt att skriva det framför folk kontakta mig: justams.as@gmail.com

Jag svarar snabbt och lyssnar värkligen! Och så letar jag en absolut bra lösning åt dig :) Tröstar det gör jag gärna det med :))